Helt slut

Hej !

Mamma till pojke på 10 år med adhd och äter concerta 27 mg sedan januari. Men allt är detsamma som innan diagnosen

vill inte gå upp på morgonen till skolan, vill inte klä på sig, gnäller om allt. Igår var vi hos doktorn och fick utskrivet ögondroppar pga att han lekt och fått en pinne i ögat då vill han inte ta ögondropparna.

Vi är bara elaka och dumma skitföräldrar som inte bryr oss fast man gör det. Finns det någon förening man kan vara med i så man kan få stöd och hjälp ? Hur ska man bemöta honom när han bara är sur arg

gnällig och ingenting duger vad vi än gör? Man är ingen robot

som bara ska tåla massa skit hela tiden.Sitter på jobbet och gråter

pga att jag är så förtvivlat ledsen. Orkar inte........

/Lena

2010-04-22 08:23:32

Svar från: Izza
305 inlägg i forumet

Förstår att det är jobbigt! Har en flicka med ADHD & en son med Autism. Nä man är ingen robot! Klart ni ska få stöd & hjälp med detta. Prata med hans läkare igen, att medicinen kanske inte funkar som den ska! ADHD- center dit man kan vända sig för råd & stöd, kanske Bup om ni har kontakt där!

Många kramar till dig!

2010-04-22 11:12:20

Hejsan. Jag måste bara säga att jag förstår dig toltalt, gick in här i dag för att kolla runt lite själv. Om det är bara vi som har det så här. Jag orkar inte mera nu heller, min son är helt tvärr. vill inget allt är nej och åter nej. Skricker och får utbrott bara vi säger att han ska ta bort sin talrik, ducha el göra läxa allt som är planerta och på samma tid som alltid. Det har gått så lång här att jag inte känner någon kärlek till honom eller allt just nu. Jag kan och orkar inte lägga mer energi på det nu. Han bråkar alltid med sin bror som är ett år yngre om allt från att han smaskar till att han stitter på fel plats i soffan.Vi har gjort allt här hemma för hans skull och ändå funkar inget. Han har medicin och vi har ändrat dos och sedan fått ny medicin i stället, jag har gått ner på halvtid för att han skulle få regelbundna tider. Men vem fan hjälpte det. Vi bråkar varje dag ett eller fela utbrott kommer och nu går jag ifrån rummet om han kommer in där jag är, även när lilleboro kommer så går jag. Jag orkar inte med de mera, jag vill men känner att jag mår dåligt när de kommer nära mig. Nu i kväll bråkade från varsett rum vid lägge dax, för han sa att lillebror gjorde ljud.. jag har hicka sa lillebror, men han hade inte hicka. varför han gör så att storebror får ett utbrott det vet jag ej, men jag blev jätte ledsen och skrek på de att nu orkar jag inte mera, är det inte så att n i slutar nu så flyttar jag. tårarna rullade ner för min kind och jag var helt ärlig mot de. Blir det ingen ändring här nu så har jag gett upp, de började oxå att gråta. Så snälla nu måste vi få slut på detta killar sa jag försök. De kramade varandra och la sig bra men jag mår fortfarande svin dåligt. Det känns skönt att höra att jag inte är ensam att inte ha mera ork kvar.. Vi får stötta varandra i detta Lycka till... Vi ska väll kunna komma lite vidare någon gång.. KRAM på dig

2010-04-22 21:54:09

Svar från: annlej
1781 inlägg i forumet

Till LG Min pojke är 12 år och har concerta och ritalin sen mer än 2 år tillbaka.Min son fick börja på 18 mg concerta och vi stannade på 54mg concerta.Efter en tid får vi ge 10 mg ritalin extra på eftermiddagen för att orka med aktiviteter o läxor. Jag tror att sonen din har för låg dos prata med er läkare! Min sons läkare har sagt att det är vanligt för barn i den åldern med en dos på 54 mg eller mer! Dosen ställs in individuellt & nu har ni provat sen januari på 27mg och inte sett resultat bäst är att ta en samtal med er läkare lycaka till! kram annlej

Till prins mamma : usch ja inte är det lätt alltid ,syskon kan verkligen bråka o tjafsa. prata med bup där kan man få hjälp av terapeut ,psykolog beh ass i hur man ska lägga upp strategier o struktur i vardagen .Dom är verkligen duktiga där och man har någon att prata av sig hos o få bra stöd. Du har mitt stöd här o vill du ha någon att prata med så bara skriv kramar annlej

Ps Det kan vara svårt att ställa in rätt dos och medicin ,en medicin kan ett barn tåla bra medans ett annat inte så även doseringar! Prata med er läkare

2010-04-23 01:46:02

Usch, jag känner verkligen igen det där. Jag har t.o.m. kört iväg en kväll för många år sen, jag orkade inte, trodde jag skulle gå itu och ville bara lämna allt. När jag väl satt där, på en ödslig parkeringsplats kände jag mig helt tom, även om jag inte orkade mer, även om jag var slut, så blev tomheten efter barnen övermäktig. Det gick inte, jag vände hem.

Problemet är nog mycket att ha någon att prata med också, pratar man med sina vänner säger dom "jo, men det är ju jobbigt att ha barn, det hör ju till att barnen är livliga". De förstår ju inte riktigt.
Så jag tror ni ska snacka med BUP om att få prata med någon. Och ja, läkaren också för att kanske höja dosen.

Kram och lycka till!

2010-04-23 10:07:04

Tack för alla kramar

det är inte alltid enkelt att vara förälder till ett barn med adhd ska gudarna

veta. om man kunde göra något för att omvärlden ska förstå  samt vissa släktingar som inte verkar bry sig det minsta att man har det jobbig.

har ni också blivit bemötta av mor eller farföräldrar till barnet

när man försöker berätta om svårigheter. Alla barn är lite struliga

och jobbiga ibland men det är ju bara förnamnet.

önskar er en trevlig helg och försök att ta en djupt andetag ute i vår

solen och tänk positiva tankar om dig själv för en stund att

du är duktig och stark som står ut.

kram från Lena

2010-04-24 08:51:04

ojojjoj va ja känner igenmig i allt som skrivits..min son har haft sin diagnos sen 4 års åldern och är nu 11 men börja inte med medecinen förrns han börja ettan...åhhh va skönt det va...tills för ett tag sen. Han sluta med concertan runt jul å vi tyckte allt funka jättebra han gick upp 3kg å har växt 2 cm!!! men sista månaderna har vart övermäktig, jag är helt färdig, orkar inte mer.. gråter hemma å på jobbet, har ingen lust med mat,disk å tvätt. Man är bara en fitthora som kan gå å knulla sin pappa mm mm mm(det är det snällaste) =( Men innan det så VAR det ganska bra. Han har nu höjt sin stratera dos och även fått Equasym.Tycker effekten kan komma NU (10dar) Jag tror ändå innerst inne att det blir bra igen, jag vet att ja måste tro på framtiden men F-N va svårt det är.. Vi får helt enkelt stå så oss å inte fega med egentid för att orka <3

2010-04-30 15:34:01

Det är så skönt att läsa att fler har det som en själv!

Här är jag helt på väg att ge upp, vill inte ha min son här, även om jag nästa stund inser att jag älskar honom!

Han är 16 år och är förjävlig, går knappt i skolan, umgås inte med några vänner, svarar inte när någon ringar honom och våran kommunikation går inte. Det ända jag får höra är: håll tjäft, jävla fetto, bry dig inte, jag bryr mig inte! Spelar ingen roll om jag säger att maten är klar, eller vill du åka till mormor.. Ja allt är lika illa.

Hans rum är kaos, då han aldrig städar. Sopor överallt, matrester - chipspåsar-drickyougurt flaskor mm..

Jag har sagt upp mig från ett jobb jag trivdes och tjänade ganska bra på då mornarna inte fungerade, för att han skulle komma iväg till skolan. Fungerade under hösten, men nu under våren har han istället slutat gå till skolan efter lunchen.  Han har extremt hög frånvaro och när jag har lediga dagar och kämpar för att han skall gå tillbaks efter lunchen så blir jag ibland så irriterad vilket ofta leder till att han blir aggresiv och ger sig på mig, en har jag inte åkt på stryk utan bara hot och puttar, men det räcker!

Enda gångerna han är trevlig mot mig är när vi är utomhus-borta för då vet han hur man uppför sig. Sökt hjälp hos BuP igen men då han inte är frivillig så kan dom inte göra något.

Då det nu strular med gymnasiet = kommer inte in för han har inte skrivit nationella proven i alla ämnen och han inte tar tag i saker så vet jag inte vad vi skall göra.

Jag brakar snart ihop och vill - kan inte ha en son här hemma som struntar i hela livet samt bara ha konflikter.

Tidigare var problemen i skolan och aldrig hemma, nu är det helt tvärtom sedan han började med medicin och sedan vart tonåring.

2010-05-03 12:41:29

 Hej på er alla. Ville dela med mig om lite positiva nyheter oxå.. Min son har inte haft något utbrott på mer än två veckor nu, vist har han varit lite trotsig men inget UTBROTT och vi har varit så lyckliga här hemma. Han har fått så mycket beröm av oss och vi har även varit på mc donalds och belönat honom med en ny fotboll och parfym som han ville ha kul att kunna ge och inte bara ta och " sätta straff" Han är lyckligar och vi med. Jag tror att efter den dagen jag skrev här inne så dagen efter ringde vi hit farmor och farfar för att prata med de och att vi behövde hjälp. Han hörde oss prata på kvällen för han skulle ju inte sova och fick ett utbrott. Farmor sa att så ska det inte vara och hon visade att hon blev besviken på honom, och han och farmor har alltid kommit så bra överrens. Jag tror att detta har fått honom att tänka lite super skoj vi är så mysigare nu här hemma.. Jag har mer tålamod och orkar mera.  Vi kommer att vara lediga nu ett par dagar och det kommer att bli så skoj, vi ska plantera i trädgårdslande där han har valt en egen hörna och egna sorter, samt att vi ska busa av oss på busfabriken här i stor staden   Tänkte bara berätta detta DDD kram på er alla 

2010-05-11 20:49:51

Ååå vad skönt och kul att höra.

Håller alla tummar att ni får en bra och skön ledighet :o)

kram

2010-05-11 22:45:17

Svar från: annlej
1781 inlägg i forumet

Vad skönt Prins mamma! roligt att läsa!kram annlej

2010-05-12 06:51:23

Härligt!! Ha en mysig helg!

kram

2010-05-12 10:21:04

OjOj du är INTE ensam!!! jag är sjukskriven för tredje gången på tre år nu. Jag jobbar med missbrukare, så det har blivit liksom dubbelt upp. Våran dotter är snart 11 år. Hon har ätit medicinerats i tre år nu, men det känns ut som om vi inte hittat rätt ännu...vredesutbrott så det heter duga. Bara för en vanlig lite skitgrej. Ma kan bli tokig...ibland så känns det som om man vill slå till henne. Blir så jädra frustrerad, dag ut och dag in, samma jädra bråk. Man slits nåt fruktansvärt...och det är lätt att anklga sig själv som dålig förälder, för man orkar helt enkelt inte. Jag blir helt slut bara hon börjar på ibland, så jag bara går bort, hon svär spottar säger grova könsord, beter sig som en laglös kriminell. Så upplever jag det. Nu skall vi prova Strattera på em som påfyllnad av concertan (27mg)

2010-05-29 09:14:18

Svar från: annlej
1781 inlägg i forumet

Usch ja inte är det lätt Ewa,en dag i taget ...min dotter på nu 26 år har ochså adhd och hennes tonårstid var sååååå jobbig det värsta jag gått igenom...nu är hon lugnare och har precis fått sin utredning färdig och får concerta o mår jättebra! kram annlej

2010-05-29 15:52:01

Hej!

Min 13 årig dotter har en lätt utvecklingsstörning samt ADD och vi ska få medicin till henne om två veckor...Jag är helt slut just nu :( Hon är så negativ och trotsig så det finns inte!!! Vad jag än säger så är det nej och protester HELA tiden!!! Hon är nästan alltid sur och grinig...Känns som jag håller på att dö invärtes...Får aldrig nåt positivt från henne. Och ja jag är själv med henne,,,,pappan har garanterat samma NP störning, lämnade han efter 10 år för att jag ej orkade mera av negativitet och ovilja till samarbete.  Levt själv i 5 år nu...Så just nu är jag som en disktrasa, lider själv av Ledgångs reumatism som jag håller på att hitta medicin till som fungerar just för mig men sista 1½ året har jag levt i ett ilsket skov

:((( Min dotter förstår inte utan kräver lika mycket för det så klart...

Håller på att ansöka om stödfamilj och har en go familj vi redan känner som hon är trygg med, pappan kan inte planera in hennes vistelser hos sig pga. hans egna problem och hon går i taket när det bara serveras att hon ska åka dit 3 dar innan ex. Har försökt få han att förstå men det går inte in...

Så just nu känner jag mig såååå ensam och slut!!!! vet att det blev mycket klagolåt nu men behöver få bolla med er som faktiskt VET hur det är att leva med barn som har NP diagnoser!!  Kram på er <3

2010-07-16 18:26:37

Hej jag är ny här.. och har läst vad ni har skrivigt..jag har en go härlig kille på 13 år fylda. och han har ADHD och trotsomdrom, så jag vet vad ni går igenom fy ja..inget roligt alls.Min son tar nu oxå medesin strattera 25 mg

tagit dem nu i ca2 månader.. min son har flygit fam och tillbaka till olika skoler ingen som har velat ta ansvaret. jag sj har erbjudit mig att vara med på skolan  men nää det fick jag inte av rektorn.då tyckte dem att jonas skulle byta skola och det har han gjort nu 6 gånger.

Nu går han på ett vecko hem mån till fredag på ven och började nu den 16 de men  redan på tisdagen fick min son ett utbrot slog på en av lärarna och to i sönder en del på hans rum. min som fick skulden till något som han inte hade gjort.

där på den skolan skall dem kuna ta hand om barn som har ADHD men dem skörde hem honom.och skulle ha möte i dag om min son kunde gå kvar. en av läraren ringde nu och sa att det inte gick..  så nu skall vi söka en annan skola.. jag kan bara säga så deta är för jävligt .Nu skall vi börja om på nr 1 igen.

hur kan man göra så här deta är inte klokt. får det gå till så här?

man känner sig så maktlös.min son har inget förtroende för någon mer och jag förstår honom nu siter vi här och vet inte vad som kommer att hända.och myndigheterna säger så här det är för barnes bästa.

vet inte om jag skall gråta eller skriata dem gör inget för det skall bli bra för barnen dem säter barnen i olika fak.jag har gråtit i flera dagar nu och jag vågar inte söka den hjälpen till mig sj för då är det något fel på mig som mamma.jag vill inte missta min son.Nu känner jag mig så hjälp lös

vem skall jag vända mig till?vem vill lyssna på mig?vågar jag?

tack alla som ville läsa mitt brev..kram till er alla mammor

2010-08-19 12:51:18

Hej Jonas 13!

Blir så arg och ledsen när jag ser vad du skriver och vad du och din son råkar ut för!!!! Ring bup och Habiliteringen i din kommun och kräv att de NU hjälper er!!! Bli förbannad vännen och ta den styrkan till att ringa och kräva för ni har alla rättigheter att få hjälpt enligt lag!!! Låter som din son har för låg styrka på sin medicn tycker jag , min dotter har börjat medcinera för tre veckor sen och hennes läkare säger att concertan i allafall skall ges i så många mg som barnet väger! så vi ska upp i 54 mg från och med i morron. Hon svara på 36 mg nu men inte hela vägen liksom men humöret har blivit lite bättre och jag tycker hon är mera skärpt i tanken

Så gråt ut men sen tar du kraft i från tårna och ringer upp dem och kräver deras hjälp!

hör av dig sen så jag får veta hur det gick för er.

Varmar energifyllda kramar från mig!!!!!!

2010-08-19 15:34:46

Hej Jag kan känna igen mig i alla problem med utbrott och det jag tänker på är att de här ungdomarna hamnar ju också i tonåren och även barn utan diagnos slår i dörrar och skriker fula ord. Det är en jobbig tid för alla tonåringar. Vad jag kan förstå av alla andra föräldrar blir det bättre när de blir äldre får vi hoppas? Det måste ju finnas någon skola för din son. Jag kan av egen erfarenhet tala om för dig att du inte mister din son om du söker hjälp för egendel. Du måste ha stöd för att orka. Det finns kanske någon kurator på vårdcentralen. Jag mår dåligt av och till av andra orsaker och vi har haft hand om våra pojkar i snart 19 år. Ge inte upp utan ställ krav på kommunen att ordna skolgång som fungerar. Hälsningar Cattis

2010-08-19 15:47:08

Tack snälla.. att ni läste mitt brev..jag har ringt min  sons läkare jag har sj en korator som jag pratar med men det räker inte tycker jag sj..nu är min son hemma och ingen skola ännu..men i morgon kommer sosialen och en psykolåg hem här till oss och prata om vad det finns för olika  skolhem för min son..jag vet sj att min son behöver mycket hjälp och jag sj oxå för att inte gråta som jag gör men det är på natten jag gör det när inte min son ser det.

Efter när jag hadde varit här på dena sidan så fick jag mer kött på bena börja fundera vad jag och min son behöver för hjälp så föra v så var det  ett akut möte här hemma oxå med sosialen och psykolågen jag stälde krav hjälp min son nu och det är AKUT.. hoppas att dem lyssnade på mig.

Jag har funderat fam och tillbaka vad min son behöver för hjälp och han behöver mycket hjälp min son miste sin pappa för 1 år sen och vi var på begravning och det gick bra.men min son vill inte prata om det vill inte gå till graven. jag som mamma vill inte tvinga honom till det.

min son har inte träffat sin pappa på  4 år innan han dog.farmorn  och farfar har inte hört av sig som jag kan tycka är för J,,,

jag är sambo med en hellt underbar man 3 år tillbaka han hjälper oss mycket och behandlar min son som hans och det måste  vara så om ett förholande skall holla.

men jag känner mig så makt lös.alla som jag pratar med  bland  släktingar och vänner sycker sj att deta har spårat ut med min son skoler

hur skall han någon sin kunna lita på dem vuxna.?när han har hoppat fram och tillbaka

jag sa till sosialen  att jag vill vara han  mamma och vara där när han behöver mig

och det måste funnas någon annan som kan ta min sons utbråt.gud jag skulle kunna skriva en hell bok om deta.

så nu är det möte i morgon jag skriver snart igen om deta

och tack snälla ni.. och en stor kram till er..

ock önska oss lycka till det kan behövas..

ps min son kan inte få en högre doss av sina tabletter för han väger 43 kg jag har frågat men nix. kram på er alla mammor..

ps tack snälla..

2010-08-25 08:56:38

Hej

Hoppas allt löser sig för dig Jonas13 låter som ni kommit en liten bit på väg att dom skall komma hem till er mm.

Blev så förvånad när jag läste ditt första inlägg att du inte fick vara med i skolan. Skolan borde uppskattat att du ville vara delaktig och hjälpa till. 

När min son gick i årsk. 3 så var jag med varje dag i skolan i starten på dagen för att den skulle börja bra. Detta var något jag och skolan kom överens om tillsammans då vi måste hjälpa sonen att få en hygglig skolgång.

Min son fick ju efter mycket bråkande av mig senare en plats i en mindre klass och det var nog då en stor räddning för honom.

Min kompis son har fått byta skolhem några gånger men hittade rätt och gick sedan i 6 år i samma o där har det fungerat kanon bra. Så jag hoppas du också hittar rätt skolgång - hem för din son där han kan bli trygg.

När det gäller medicin så äter min son 36mg och väger mycket mer som den 16 åring han är, så tror inte vikten spelar någon roll utan det gäller att hitta rätt sort (finns ju flera olika) och rätt dos för just sitt barn. Tycker du skall ta ett tufft samtal med ditt barns läkare om medicineringen, att något måste göras. Kanske byta sort?

Vi kämpar tillsammans :o)

Lycka till, kram

2010-08-25 09:54:07