• Stanna eller gå isär - så förvirrad!

    Läst 10420 gånger 9 svar Postad 2009-04-11 10:34:48 Anmäl
    Av: förvirrad

    Usch jag är så förvirrad.


    Jag vet inte hur jag ska göra – stanna kvar i ett kärlekslöst förhållande (från min sida) eller flytta isär.

    Jag och min sambo har varit tillsammans i 5-6 år och har en 2,5åring tillsammans. Innan jul var jag på vippen att göra slut men blev gravid igen. Jag är inte jätteung och tänkte att ”det är nu eller aldrig”…

    En sak jag vill förtydliga redan nu är att detta är inget som påverkar vårt barn då allt är lugnt, tryggt och harmoniskt hemma.

    Min sambo har (och är fortfarande ibland) elak. Han kallar mig saker som idiot, pucko osv. ofta framför vårt barn. Detta började när vi flyttade till en ny ort och barnet var ca 1 år. Till en början så skedde det så ofta att det blev en vana och jag märkte det knappt. Det var först när det skedde framför gemensamma vänner som reagerade starkt som jag själv fattade i vilken situation jag levde i. Jag har varit stenhård mot sambon ang. detta och han har (nästan) slutat med detta helt. Tyvärr försent. Jag har tappat respekten och min kärlek till honom.

    Han kan säga saker som jag tycker är fel till barnet också. ”Använd hjärnan” och skrika om barnet inte lyssnar. Jag är lika hård med detta och sambon har (nästan) slutat med detta också.

    Jag har rakt ut sagt att om inte sambon skärper sig så flyttar jag och att detta inte är tomma hot.

    Sexlivet är mer eller mindre dött för att jag inte vill har sex. Jag vet att man kan fixa detta men problemet är att jag inte ”vill vilja”. Ställer upp någon gång för ”husfridens skull”.

    Förutom ovan så är sambon är bra och engagerad pappa som ställer upp hemma och vi delar 50% på vardagssysslor osv…
    För omgivningen märks detta problem inte av mycket då sambon och jag kommer bra överens men vi är mer som syskon än ett kärlekspar.

    Hade vi inte haft barn så hade jag flyttat isär för länge sedan. När jag rannsakar mig själv så vet jag att jag så gärna ville träffa rätt man och skaffa familj när jag träffade min sambo att jag verkligen trodde att han var rätt. Innerst inne så visste jag att han inte var rätt för mig – vi är så fruktansvärt olika.

    Mina föräldrar skiljde sig när jag var liten (stor vårdnadstvist) och jag lovade mig själv att aldrig göra samma sak mot mina barn. Gråter när jag tänker på vilken situation jag satt mig i. Viktigast i mitt liv är barn(en)!

    Vad gör jag?

  • Svar #1 Postad 2009-04-11 12:12:33 Anmäl

    Av: mamma 43
    Från:

    Jag tycker det låter som din sambo är i stort behov av hjälp!!! Hur i hela friden kan han skicka så elaka ord till dig och till ert barn!!! Okej att han nästan slutat med det, men det är inte nog(tycker jag) han måste sluta helt OCH be om ursäkt för att han behandlat er så illa...


    Jag vet att det är ett svårt steg att ta, lämna honom eller stanna kvar... Han har ju trots allt bätrrat sig lite...


    Jag är där själv även om vår situation skiljer sig rejält. Min sambo säger inte elakheter utan han hjälpte inte till, lovade alltid att bättra sig när vi bråkade om det. Nu har jag brakat ihop och han ställer upp till tusen jätteduktig är han. Nu hoppas jag igen att detta ska hålla i sig även då jag mår bra. Inget jag tar för givet eller ens vågar hoppas på utan tiden får visa det.


    bland undrar jag hu många gånger man ska ge en u chans... är det rätt mot barnen och en själv att börja om hur många gånger som helst...


    Jag har faktiskt inget svar för om jag säger dtt eller datt så av egen erfarenhet tror jag inte man följer det ändå. Det måste komma fån en själv. När du är mogen för det ena ellr andra steget tar du det oavsett vad andra tycker eller tänker. Det handlar om dig och barnet nu. Hur mycket ska du och barnet ta innan ett beslut fattas... Är et hålbart som det nu är?? Han får inte skrika åt di eller ert barn, det måste han slua med direkt för hur det är så sätter det ärr i barnet rätt snart.


    Styrkekramar och lycka till hur du än gör, skriv gärna om du vill prata. Jag är med skilsmässobarn så jag vet hur det är att bo hos den ena och inte den andra och hur det kändes...

    Svar #2 Postad 2009-04-12 14:41:34 Anmäl

    Av: Kati
    Från:

    Oj. Låter som mitt förhållande med exet. Vi har 2 barn ihop idag 21 o 23. Vi var ihop 10 år o separerade när barnen var 6 o 8. Han ville inte, men tillslut lyckades jag få min vilja igenom. DET BÄSTA JAG GJORT.  Tiden efter blev inte rolig dock...han hotade o hade sig. Tillslut polisanmälde jag honom o då blev det bättre. Vi kunde börja prata med varandra. Då kunde oxå barnen så smått börja bo växelvis, varannan vecka.


    Lycka till, vilket beslut du än tar!!!

    Svar #3 Postad 2009-04-12 16:55:29 Anmäl

    Av: Lilis
    Från:

    Oj svår sits men en sak tycker jag är konstig det är att du skriver att det inte påverkar era barn på något sätt utan att det är lugnt o harmoniskt hemma. Hur kan det vara det om han kallar dig för idiot och annat inför barnen?? jag kommer från ett hem med en alkoholiserad pappa och det var "bra" utåt en tid men vi (jag o mina syskon) minns fortfarande dom ord vår pappa kalla vår mamma när han var full även om han perioder var en "normal" pappa som fanns där. Barn kommer ihåg orden som sägs och känslan som finns i huset mellan vuxna. Jag säger inte att det är så hos er men barn känner av stämmningar mer än vad vi vuxna tror, jag kommer själv ihåg hur det var...


    Jag önskar dig all lycka oavsätt vilket beslut du tar!

    Svar #4 Postad 2009-09-14 21:52:21 Anmäl

    Av: Siri
    Från:

    Usch vad jobbig situation du har hamnat i, jag tycker riktigt synd om dig! Från en opartisk synvinkel kan jag säga såhär: Det viktigaste för dig är barnen (självklart) och jag tror att de känner av stämningen mer än vad du anar. Om du tror att det finns någon möjlighet till försoning mellan dig och din sambo så tycker jag att ni ska göra vad ni kan för att återfå respekten och kärleken för varandra. Har ni provat parterapi? Känns det meningslöst eller omotiverat - lämna honom. Jag säger som Dr. Phil: "You better be from a broken home than live in one." Dina barn kommer tacka dig för att du valde att lämna ett destruktivt förhållande. Tänk på hur du själv reagerar på din sambos elaka ord, är det verkligen värt det? Du ska ju också leva och må bra!


     


    Lycka till! Stor kram

    Svar #5 Postad 2009-09-15 14:42:04 Anmäl

    Av: Constance
    Från:

    Ingen av oss kan bestämma vad du ska göra & inte, men ärligt talat så känns det som om du redan har svaret inom dig.


    Du skriver: "Stanna i ett kärlekslöst förhållande" - Är det rättvist för dig & barnet (en) Du har tvekat länge & verkar inte övertygad om att det här är rätt för dig.


    "Om jag vore som du" ska jag inte skriva eftersom situationer som dessa aldrig är lätta... Men gör det som hjärtat säger dig. Lyssna på kroppen & vad din inituition säger.


    Visst att ni har barn ihop, men det är ingen anledning till att stanna kvar när han beter sig så! Barnen far mer illa av att mamma & pappa inte funkar ihop eller när han är dum osv.


    Lycka till!


    Kram C


     

    Svar #6 Postad 2009-09-15 16:24:31 Anmäl

    Av: fru_ullis
    Från:

    gå isär tycker jag tänk på barna. Jag var 6 år när min pappa träffa en ny kvinna dom fick 2 barn ihop. jag var hos dom varannan helg, dom drack alkohol varje helg. jag var som vanligt en helg hos dom jag var då  9-12 år då. min syskon som var 6 och 1 år låg och sov jag kolla på tv och dom satt i köket och drack och prata. sen hörde jag att det vart högre och högre och till slut hör jag ett dunk i golvet springer till köket och kollar får se min låsas mamma ligga på golvet och pappa som sitter på henne och slår allt vad han har med sina händer i hennes ansikte. Som tur är hade dom flytta från stockholm till katrineholm så jag sprang hem till min mamma som bode på andra sidan stan men det sista jag såg var att pappa tog hennes huvud och slåg huvudet i knopparan på kökslåderna Cry. gtåter lika mycket i dag som om det vore igår SNÄLLA barn förstår mer än du tror  och innan det går för långt så tänk på din barn. jag  fick också vitna mot min pappa för jag var det ända vitnet Smile. lycka till med ditt beslut Laughing

    Svar #7 Postad 2009-09-16 09:16:52 Anmäl

    Av: Myrslok
    Från: Katrineholm

    Hej, jag tycker det låter som om du redan har bestämt dig för hur du ska göra. Nu gäller det bara för dig att ta seget till FRIHETEN.


    Lycka till

    Svar #8 Postad 2009-09-18 18:54:43 Anmäl

    Av: isaho6501
    Från:

    Håller med myrslok detta är inget du ska acceptera.
    Svar #9 Postad 2009-09-20 21:15:23 Anmäl

    Av: Classe
    Från:

    Instämmer alla som skrivit! Själv kan jag ju bara säga att idag så mår jag mycket mycket bättre ensam faktiskt! Mina vänner säger att det syns att jag lever upp nu! Jag har haft liknande som du,och jag satt bara och väntade på ett "verktyg" för att kunna komma från mitt ex. till slut kom det,hon var otrogen! Men jag kan lova dig,du kommer så småningom att må så mycket bättre när du får ta hand om dig själv och barnen! Hoppas allt går bra för dig vännen! kramis Classe


Svara på forumtråden genom att logga in eller bli medlem.

Redan medlem? Logga in här:

eller


Aktiviteter

Aktiviteter & Evenemang

Rekommendera en aktiviteter, tipsa om ett trevligt evenemang eller fråga efter tips om det bästa boendet för barn.

Vuxenrelaterat

Vuxenrelaterat

Vardagen kommer med många utmaningar och vi behöver både tips och nyttiga erfarenheter för att hantera den.

Barnrelaterat

Barnrelaterat

Lättlagad barnmat, namnförslag eller tips på bra och funktionella regnställ är bara några av trådarna som hittas i kategorin.

Graviditet & Förlossning

Graviditet & Förlossning

Det blir många frågor vid graviditet och inför förlossningen men det finns också väldigt många tips och rekommendationer.