Söndags kväll igen...

och som vanligt är man helt slut. Har hållt på som en toka o lagat mat, dammsugat, tvättat ett antal maskiner tvätt, vikt en del tvätt (men tyvärr finns det mkt tvätt kvar att vika), duschat barnen, gett dem medicin och insulin och sett till så dem borstat sina tänder ordentligt...osv. Och vad har den där såkallade mannen gjort? Jo, han gick ut med två påsar sopor och hängde upp en maskin tvätt!!! Resten av dagen har han sagt till barnen "Fråga mamma", "Säg till mamma", och "Det gör mamma"!!! Jädrans latmask!!! Ligga på soffan och se tv e inget besvärligt minsann...

Såå, då fick man en ny tid till tisdag den 1 mars att gå på bup och träffa psykolog och habiliteringen. Hoppas nu att de  INTE ringer och säger att de e sjuka igen. E så trött på att vänta. Nu vill jag igång så jag kan lära mig hur jag bäst ska få "Gorkan" att utvecklas. Det är så frustrerande när man inte vet vad man ska göra alla gånger.

Mina barns sportlov e över. För storebror blev det ett par dgrs utegångsförbud pga dåligt uppförande. För "Gorkan" blev det feber, hosta, öroninflammation och så...han fick inte heller ut ngt av sitt sportlov. Stackars barn!!! Ok, snart påsk. Då ska jag försöka ta semester någon dag och vara med dem...

Ha de gott!!!

En effektiv tisdag!

Ja, inte vet jag var all energi kom ifrån idag. Men den energin gjorde så jag avfrostade frysen, städade kylskåp och skafferi, tvättade ett par maskiner tvätt. Så mkt brukar jag aldrig orka i vanliga fall. Brukar mest sitta och hänga framför tv:n eller datorn. men, inte idag. Stolt över mig själv faktiskt... Imorgon skulle vi åkt till Centralsjukhuset i Kristianstad för att göra ett nytt eeg på "Gorkan". Men eftersom han är förkyld och har feber så gick inte det. Så det var bara att ställa in den resan. Får bli hemma och vabba istället...fast skulle de krisa på jobbet lovade jag att jag kunde ställa upp på eftermiddagen. Meeen, jag hoppas för en gång skull att de klarar sig utan mig. Tänkte att jag skulle baka lite istället...var en tid sen nu så de får väl bli lite nya bullar i frysen. Annars e det mesta lugnt just nu... Ha det gott!!!

Sååååå trött...

på allt vad EVK, resurs, bup, social och så vidare heter! Trött på att behöva spendera en massa arbetstid/fritid på att behöva gå på dessa möten som inte verkar leda någonstans ändå. Trött på att ta mig fri och sen att mötena inte blir av. Trött på nästintill allt!!! Ja, fy fasen va negativ jag e just nu. Men hur ska man kunna bli annat? Jag har en fridag i veckan och dessa fyller jag med en massa läkarbesök, möten o allt sånt. Kunde ju lika bra ha jobbat! Och ändå ligger mycket möten på arbetstid där jag få ta mig fri, byta tid osv. Usch, det låter inte gott. Man får som mamma inte lov att vara så här negativ. Men någon gång ramlar man "under bänken" där det känns som jag ligger just nu. Tröttheten är mig snart övermäktig. Orkar inte gå upp om morgnarna och fast man e bottentrött så kan man inte somna! Hur i helsike ska det gå???

Idag skulle jag varit på sjukhuset och tagit nya prover på mig själv. Men ärligt talat, just nu skiter jag i det. har för mycket annat att göra just idag. Ok, istället för att sitta här och beklaga mig så kunde jag varit på provtagningen. Men detta är bara en mellanlandning! Sitter oxå och väntar på samtal. Och om 30 minuter är det nästa skolmöte! Och om två timmar e de ett besök hos ögonmottagningen med  J.

Förresten, det visar sig att Jamie får sämre syn varje gång han kommer till ögonmottagningen. Vi har bytt glas i hans glasögon 2 ggr på 1 år. Jag undrar, får man ta upp sånt som merkostnader i ansökan om vårdbidrag? Finnes det ngn här som vet???

Ha de gott!!!

Så vet man varför man e så trött...

...varenda dag. Järnbrist samt B12-brist. Och lite försämrad lungkapacitet med. De e kanske ganska bra om jag slutar med giftpinnarna innan lungorna går helt åt helsike? Det sägs ju att jag har KOL av andra graden... Jag VET att jag MÅSTE sluta men allting e ju så förvirrat och oroligt omkring mig så jag har absolut inte haft det minsta motivation till det. Och mellan förkylningarna har jag inte märkt ngt nämnvärt. Men men, de sista veckorna har kondisen börjat tryta lite. Blir andfådd bara jag går uppför trappan här hemma. Det e definitivt inte bra..

Har haft en deppig tid för tillfället. Tycker allt e trist, mat e äckligt och jobbet är skittråkigt. Jag älskar mitt arbete (efter familjen såklart)i vanliga fall. Men som de e nu tycker jag det suger. Som läkaren sa, det beror troligtvis på B12-brist vilket man kan bli deppad av. Det visste jag inte. Men men, mkt ska man lära.

Jag ska inte gnälla, det finns de som har det värre. Man ska vara glad så länge man orkar stå på benen. Det finns dem som inte orkar... Man ska vara tacksam för de man har och aldrig tråna efter för mkt. För vem har sagt att livet ska vara en dans varje dag? Man får vara glad för de dagar som man känner en uns av lycka och glädje. För när man blir gammal så e det de lyckliga stunderna i livet man minns...

Sussa sött!!!

Såååå...

var det dags för sjukstuga igen. Lillebror, som heter Jamie, är återigen jätteförkyld, problem med andningen och e mkt irriterad och ledsen. Mamma får absolut inte gå ngnstans just nu utan ska vara hemma med honom. Först var det meningen att jag skulle gå o jobba klockan två idag efter mötet med soc och bup eftersom de inte kunde hitta ngn ersättare eftersom fyra stycken var hemma idag pga sjukdom. Och det förklarade jag för Jamie som blev förtvivlad och jätteledsen!!! Grät säkert i en halvtimme innan jag fick honom på bättre humör igen. Meeen, precis när jag skulle gå till jobbet ringde min bästa arbetskamrat och sa att hon kunde jobba för mig. Så glad Jamie blev när jag sa att jag skulle stanna hemma. Och så tacksam jag blev för att hon ville göra detta trots att hon hade andra planer. Jag lovade att ställa upp för henne när helst hon ville!

Men trots att jag stannade hemma så har han inte varit med mig utan låst in sig på sitt rum istället. Där har han suttit hela tiden utom när han skulle äta. Har varit och tittat till honom ett antal ggr. är lite orolig för hans andning. den verkar ganska ansträngd, trots pulmicort och bricanyl. tror jag får uppsöka barnmottagningen imrgn med honom.

Så har vi då varit på möte, eller rättare sagt jag. Man har ju upptäckt att jag e ganska trött och sliten. Och att jag får ta allt med mat och diabetes här hemma. Vi vet att det är för att maken är rädd, och rädd att han ska göra fel. Men som dom sa, vad händer om jag hamnar på sjukhuset? Man måste försöka ordna ngn form av hjälp medans maken e hemma. En hjälp som stöttar och försöker puffa gubben att våga försöka, att bli lite mer säker på Kevins diabetes, blodsockervärden och hur han reagerar på matintagen. Man ska nu kolla upp olika möjligheter. Som det är nu ringer jag hem varje ledig tid och kollar av med hur Kevins socker ligger. Är ju orolig!!! Har väl mig själv att skylla lite. Har skämt bort maken och gjort så mkt som möjligt själv...

Måste gå nu...

Bye!

Sömnbrist...

kan man nog säga att jag har! Tittar man sig i spegeln så ser man ett vitt ansikte med svarta ringar runt ögonen. Man blir nästan rädd för sig själv! Men men, det verkar oxå vara en förkylning påväg till mig med. Nyser och har ont i halsen. Mina små gullungar har redan drabbats så frågan är bara NÄR det ska bryta ut här med.

Trots förkylningar så e barnen ganska pigga. Storebror har varit lycklig i dag för min "systers dotters dotter" kom hit med sin lillebror Tåtte. Storebror och han är nästan lika gamla. Skiljer ett halvår bara. Och Tåtte var lika nöjd när han gick härifrån. "Det var längesen jag hade såhär roligt!" utbrast han när vi satt och åt middag. Och storebror sa detsamma! Lillebror tyckte det var roligare att vara med Rebecca. Han satt hos henne, kramade om henne flera gånger under de fyra timmarna de var här. Och han tyckte att hon kunde komma till honom imorgon med... Jaa, min lille gosse gillar nog äldre tjejer han ! Nu har han två stycken "fjällor" på sexton år och en som är 22. Inte kan han nöja sig med en... . Kvittar...bara han e lycklig så!

Måste bara berätta om hur fräcka människor e idag! I går var en kvinna och handlade en limpa cigaretter + lite till. Hon packade ner allt i kassen förutom limpan som hon la sidan om kassen i vagnen. Tog hissen ner i garaget, öppnade sin bil och satte in kassen i bilen. Precis när hon gör detta så springer någon fram och tar hennes limpa med cigg, mitt framför ögonen på henne! Hon blev så paff så hon bara stirrade på tjuven medans denne sprang iväg. När man hör sånt här som sker mitt på dan när en del människor finns runtomkring så kan man verkligen undra vart världen e påväg? Hur ska allt sluta???

Nu ska jag se om jag kan hitta en hörna att kvarta i för natten...efter att jag sett tv ngn timme först.

Ha de bra! Och kramar till er alla!!!

Och så var det torsdag...

och jag sover inte ännu. Ska väl bli en likadan natt som föregående...har varit riktigt trött hela dagen, en förbannad huvudvärk, ont i kroppen o så där. Men, varför klaga när det finns ipren!!!

Lillebror har gått på sina circadin i över en vecka nu. Han somnar gott omkring åtta och sover ända tills klockan sex-sju dagen därpå. Skolpersonalen har nu oxå märkt en skillnad på både koncentration och vakenhet. Innan var han alltid helt utschasad omkring elva. Då satt han nästan och somnade vid matbordet på skolan. Men nu är han pigg och glad, har t o m fått ökad aptit och äter stora portioner varje lunch! Men, det är vegetariskt han äter...inte kött! Det gör inget, bara han äter. Såå, det är kanske så att sömnen gör en hel del för lillebrors vardag. Man vet hur det är med sig själv. Har man sovit dåligt blir resultaten dåliga för en själv med. Och så måste det vara för ett barn med sömnbrist med.

Även hemma märker vi skillnad. Nu lyssnar han mer på oss, springer inte runt som en osalig ande längre. Han är glad, pratsam och inte alls lika skrikig och irriterad som innan. Visst, han kan bli arg men nu de senaste dagarna har han rytit till, slängt igen dörren och sen efter ett par minuter kommer han och berättar att han inte är arg längre. Hur underbart somhelst...

Värre är det med storebror. Vi är inne i en liten bråkperiod nu. Mamma e trött, frustrerad och sliten. Storebror verkar vara likadan. Förra veckan, när han fick vara hemma pågrund av sina fladdriga blodsockervärden var det frid och fröjd. Men nu har han varit i skolan i tre dagar och nu märks hans frustration och irritation. Snäsig, stor i korken, bråkig och skrikig. Svårt för att sova har han också fått. Och vi två tillsammans en morgon är dömt att misslyckas. Just nu känner jag mig som världens sämsta och mest misslyckade mamma. Jag skäller på honom hela tiden och efteråt får jag skuldkänslor. Som igår, morrade på honom innan vi skulle köra till skolan och jag såg att han blev ledsen...så ont det gjorde i mitt hjärta! Men trots detta så bråkade vi i morse med. Hur gör man för att bryta ett sånt beteende??? Jag vill inte vara en dålig mamma...

Igår blev jag arg!!! Vi var på mitt jobb och handlade. Lillebror skulle köra den stora kundvagnen för nu var han stor och skulle minsann inte köra någon "babyvagn"! Ok, det fick han väl göra då. Och det gick ganska bra, ända tills han fick lite för bra fart på vagnen och samtidigt tittade åt ett annat håll. Han råkade köra på en "gubbes" vagn. Jag ursäktade oss och fick till svar: Det hade varit bättre om du uppfostrat dina ungar istället!  Just vid det tillfället skulle jag kunnat ladda högern och bara lappa till! Sååå jäkla förbannad jag blev. Men, jag svalde hårt och gick. Dock kan jag väl säga att hade det varit i en annan affär än just min arbetsplats så skulle han fått sina öron värmda. Hans barn är dock inte så värst bra uppfostrade...

Nää, nu ska jag försöka sova...

Ha det!!!

En förståndig gosse...

Så e de tisdag och jag har min fridag utan varken sig sjuka barn eller man. Helt allena i hemmet! Kan faktiskt vara skönt att få sitta här i tystnaden när man innan har varit i upplösningstillstånd för retstickan Storebror... Han ska tvunget retas med lillebror och sen bara flina hånfullt och svara kaxigt emot mamma! Blir så trött på honom och ibland kommer det tuffa ord från mig me vilket man ångrar bittert efteråt. Men men...vissa dagar är bara värre än andra, inget att göra ngt åt.

De e så skönt att komma upp på morgonen och se lillebror pigg och alert. Och för att inte prata om kvällarna! Förr var det ett evigt springande på honom fram och tillbaka, ut och in, hopp i soffan och så vidare. Idag kommer han hem, sätter sig framför tv eller dator eller så leker han med sin tågbana. Inget stressande runt i lägenheten som han gjort innan. Han pratar betydligt med sammanhängande med tycker jag. Ingen "rappakalja"! Fast, nu är det storebror som har svårt att somna och som inte vill gå upp. Han somnar inte förrän omkring tio mot åtta-nio annars. Så man kan tro att de bytt personlighet med varandra... Fasr storebror springer inte runt på samma vis som lillebror utan kan sitta och leka med sina krigargubbar i flera timmar. Sååå, det kan man stå ut med.

Jaa, vad händer annars? Jag vet faktiskt inte. Det är lugnt just nu och vi har haft en skön helg tillsammans. Visst, lite käbbel har det kanske varit men inget som behöver bli så stort och traumatiskt. Vi har det just nu ganska bra...

Ha det gott!