
vad skulle jag göra utan henne nuförtiden? Jag är så glad att vi kommit närmare varandra och att vi pratar i telefon typ varje dag. Hursomhelst hjälpte hon mig med en stor grej igår, så hälften av mina problem är lösta.



” Jag har lärt mig att djur ibland värmer ens hjärta bättre än människor.”
Nu verkar vardagen har kommit ikapp mig och alla problem hopar sig på en och samma gång. Imorse lyckades jag kravla mig upp utan så värst mycket hosta men ändå kände jag mig inte hundra. Men jag traskade i alla fall iväg och innan jag lämnade hemmet tog jag en dos av en receptbelagd hostmedicin som är sådär jätte stark att man inte får köra bil efter att man har druckit den.
Hursomhelst jag tog mig till jobbet men väl där började jag känna mig ännu sämre. När vi skulle sätta igång och jobba gick det bra till en början men när tredje vårdtagaren kom kunde jag inte hålla mig längre. Det blev så illa att jag inte kunde stå själv, utan fick hålla mig i sängen för att inte ramla omkull. Hela världen snurrade och jag mådde så illa att jag inte vågade andas ifall jag skulle börja spy. Jag är aldrig sjukskriven från jobbet, de pengarna jag får därifrån är sedan de jag ska leva på även ihöst. Men, jag kände att det inte funkade. Med en försiktig och ynklig röst sa jag till min kollega att jag behövde gå hem snart och undrade ifall jag kunde få sätta mig och ringa i någon i mitt ställe. Söt som hon är, såg hon hur dålig jag såg ut och sa åt mig att på en gång gå hem så skulle de fixa vikarie. Hemvägen var förjävlig, eftersom att jag inte kunde gå rakt vinglade jag omkring så folk trodde nog inte att jag var riktigt klok.
Väl hemma, däckade jag totalt och sov fem timmar non stop. När jag vaknade upp kände jag mig mycket bättre och ringde till jobbet för att meddela att jag kommer imorgonkväll. Men är det inte det själva fan, när hostan börjar minska och svullnaden på foten bli bättre så kommer detta över mig? Jag satt och funderade för mig själv, vad som kunde ha åstadkommit illamåendet och kom då fram till att det måste ha varit hostmedicinen jag hällde i mig imorse. Jag är en sådan person som inte ens kan ta en ipren på fastande mage på grund av min magkatarr/magsår. Då kan jag ju bara tänka mig hur magen mådde efter en alkoholbaserad hostmedicin (!)
Hursomhelst, nu mår jag bättre, bortsett från smärtan i mellangärdet, halsonten och den brännande smärtan i foten..och i hjärtat. Nej, riktigt hundra är det inte hos mig. Eftersom att jag känt att jag levt på en mindre förmögenhet den senaste tiden har jag lyckats strö pengar runt omkring mig så att de nu är typ..borta. Så jag skulle egentligen gjort ett besök på banken idag men internet har varit så seg, att jag inte fått ett kontonummer jag behöver och nu är det försent. Fasiken vad mycket hinder de kom i vägen. Men jag ska dit imorgon när de öppnar. Ja, min vardag ser knappast glamourös ut något jag däremot hade väntat mig av semestern, men allt blir inte alltid som man tänkt sig.
Sist men inte minst länkar jag till den bästa musikvideon jag anser att MJ gjorde genom hela sin karriär, detta är också anledning till att jag älskar honom så fruktansvärt mycket då han var den enda artist jag sett genom tiderna som inte vågade vara rädd för att förmedla budskapet om hur ensamheten kan kännas för människan.
http://www.youtube.com/watch?v=yUTsxXC1PBM


Hejsan allihopa!
Nu är jag hemma från sommarstaden Varberg med delade känslor gällande helgen. Innan jag går in på de negativa bitarna väljer jag att ta gobitarna helt enkelt! Jag kan börja med att säga att med mig tillbaka har jag två feta stora blåmärken och en svullen vänster fot på grund av att jag vred foten när jag trippade runt i mina höga klackar i en brant trappa.
Varberg är en fullkomligt uunderbar stad där det känns som man är utomlands när man vandrar på de små kullerstenarna och passerar rosenhäckar efter rosenhäckar samt gamla vita husväggar – lite som Grekland faktiskt. Stället vi bodde på var ännu mera underbart. En riktig guldklimp om ni frågar mig. Huset var indelat i fyra lägenheter och hade en mysig bakgård med grill, skyddade häckar och en stoor blå studsmatta, där man kunde filosofera i hemlighet om man så ville. Huset låg fem minuter från centrum och max en 15 min ifrån havet. Familjen som bodde i huset var helt fantastiska, välkomnande och de gav intrycket av att de hade en familjär sammanhållning som spred sig som ett täcke runt oss andra. Det var en mamma, pappa, lilla syster och en stora syster, store bror. Det var stora systern som hade det yttersta ansvaret, man kände sig direkt som en i familjen! Det var dock inte så mycket folk ute på gatorna som jag hade trott och de mesta var stängt så någon shopping blev det inte. Inte ens någon liten souvenir lyckades jag plocka på mig hem. Vädret var som på beställning, jätte varmt och klarblå himmel samt en stor lysande sol. Brillor åkte liksom aldrig av!
Men, och det finns många men i denna roadtrippen som gör att jag trots allt inte är helt jätte nöjd med resan och det första och mest besvärande är min förkylning. Jag har en rethosta från helvetet och den vill aldrig, aldrig ge sig av, den lilla djävulen! Jag hostar 24-7 och känner mig jätte äcklig. Näsan och ögonen rinner till och från och jag känner mig allmänt äcklig. Ni vet, när det inte spelar någon roll hur mycket man borstar sina tänder, du bli liksom aldrig kvitt den äckliga smaken i munnen och är rädd för att du ska råka andas på andra människor. Jag kunde med mycket möda och stort besvär sova på nätterna (men som tur var väckte jag ingen annan med mitt hostande). Detta gjorde att mitt humör drogs ner rejält och jag var inte allt lika på som jag skulle varit i vanliga fall. Dessutom hade jag gett mig fan på att jag skulle bada vilket säkert bidrog till min försämring av sjukdomen. Eller ja, bada är väl synd att säga, jag doppade mig snarare och sedan sprang jag upp fortare än blixten – men bikinin är nu invigd medan baddräkten fortfarande har kvar sin oskuld.
Något annat som försvann på vägen var min aptit. Jag har inte haft någon matlust på hela helgen. Allt som allt har jag lyckats klämma ner inte ens en hel pizza, på en svindyr restaurang, den fick jag verkligen tvinga i mig. Så mycket att jag fick kväljningar. De andra i sällskapet var mycket förtjusta i mat och framför allt kött så det beställdes in planka och jag vet inte allt. För att inte tala om frukostbuffen som alla glatt kastade sig över. Precis som det ska vara, enligt mig men förutom att jag inte åt något. Som sagt, matlusten försvann totalt (och det gjorde även min vikt). Men vad värre är, var att alla tjatade så mycket om det. De var som att befinna sig i en umgänge med bara mammor runt omkring mig. Jag tycker det är okej att man kan fråga, en gång men att stå och tjata om och framför allt försöka klura ut på en restaurang varför jag inte har någon aptit tycker jag inte är okej! Jag är en vuxen person som kan ta ansvar för mig själv och behöver inte någon som tar hand om mig. Detta bidrog från mitt håll att jag höll mig ganska mycket tillbaka i gruppen. Jag är också den som sticker ut från mängden eftersom att de andra är en väldigt sammansvetsad grupp som umgåtts i under en lång tid och varit ute och rest mycket. Det var det här som blev så jobbigt om sanningen ska fram. Det blev mycket velande fram och tillbaka och det var svårt att ta några beslut – precis som när vi skulle planera för resan – vilket jag gjorde. Jaja, nu har jag snackat tillräckligt om detta. De är fina människor och man kan faktiskt inte gå ihop med alla, tyvärr.
Jag besökte i alla fall sociteten igår/natt och fast det var riktigt bra drag och otroligt mycket folk var nog mina förväntningar lite för höga, för riktigt så jätte bra som alla sa att det var, kunde jag inte hålla med om, men om omständigheterna varit annorlundare så kanske jag hade haft en ännu bättre bild av palatset.
Men jag är glad över att jag kom iväg, för trots detta så har jag känt att jag firat riktig midsommar, med god dricka, SILL och härlig havsmiljö! Några bilder att bjuda på har jag inte, av den enkla anledningen att jag nästan inte tog några kort, kanske dyker det upp framöver (?)
/Puss puss!

God kväll,
Jag har förstått att det är sommarlov för eleverna. För mig känn det inte som sommarlov eftersom att jag jobbar. Men snart sitter jag i bilen på väg ner till Varberg, som jag längtar. Väskan står packad och jag liksom "lånade" en vinflaska av päronen, kom ju på att det kanske inte är så gott att gå direkt in på spriten imorgonkväll, kan ju vara skönt att blanda lite.
R ringde förut och ville diskutera vilken väg som var närmast från Norrpan till Göteborg. Ni som känner mig personligen vet att jag råkade födas utan lokalsinne, jag är en hejare på att underhålla, sjunga, spela teater, lyssna och vara med barn men när det kommer till lokalsinnet och hålla reda på vädersträck är jag lika lost som en eskimå i Saharaöknen, så vet ni det! Men jag ringde pappa sedan och extra kollade så nu ska det fungera. De droppar in på våran biluppfart runt 4 snåret imorgon.
Annars är jag rastlös nu men innan har jag dansat mig våt till Jackson5 och Diana Ross, The cardigans och nu tjuter Prince ur högtalarna. Det är inte bara svetten som rinner ska jag få be att tala om det rinner ur ögonen och ur näsan så det står härliga till. Men jag tänkte käka lite krämig vaniljglass framför någon bra film, för sova kan jag då rakt inte göra. Konstigt, med tanke på hur länge jag varit uppe idag och varit utan rast dessutom.


Ja, jag bara undrar en sak? Vad FAN hände med solen? Jag hoppas verkligen det hinner ändra sig tills jag ska iväg och fira midsommar. Jag som är så peppad.
Jag har i alla fall ägnat mig åt kropps&hårvård idag. Först hjälpte jag mamma att färga sitt hår, tyvärr lyckades det inte så bra. Färgen fäste in så bra som vi hade hoppats. Nu sitter jag och har i blekmedel på kroppen men jag undrar ifall det verkligen fungerar på mig? På en annan tjej jag känner funkar det hur bra som helst. Men jag låter medlet sitta i lite till eftersom att mina hårstrån är så tjocka. Usch, jag gillar verkligen inte hår (förutom det på skallen då). När jag gått klart min utbildning och har gjort min bröstförstorning (och innan min näsoperation) ska jag satsa lite pengar och ta bort mitt kroppshår permanent med laser. Mamma kunde tänka sig att betala lite 
Annars är det en tråkig dag. Det är grått ute och jag sitter här och har inte så mycket för mig. Imorgonbitti sticker mami och papi iväg på en liten semester upp till bland annat mig i Norrköping, jag jobbar sent pass imorgon.
/Puss Puss




Jag har suttit hela förmiddagen och läst ”my life so far” av Jane Fonda. Jag är säkert inne på min femte omgång med den boken. Jag älskar den mer och mer för var gång jag till min förtjusning hittar den i bokhyllan. Det var mamma som köpte den boken för många år sedan och tipsade sedan mig om att läsa den. Då var jag oerfaren och hade aldrig hört talas om någon Jane Fonda. När jag såg bilder på henne i gula trikåer och 80-tals frisyr trodde jag att det var Carola. Men efter att jag läst boken fick jag liksom som ett starkt sug efter att leta upp artiklar på nätet om denna f.a.n.t.a.s.t.i.s.k.a kvinnan!
Som jag sagt förut har jag aldrig haft någon kvinnlig förebild. Men nu hade jag äntligen hittat min alldeles egna stjärna. En förebild för mig måste nödvändigtvis inte vara en ängel som är djurrättsaktivit, miljöaktivist och en feminist. För mig är en kvinnlig förebild någon som jag kan känna igen mig i och som kan stå rakryggad och erkänna sina misstag inför hela världen och sedan kunna erkänna att det kanske inte var de klokaste valen men att man inte ångrar någonting. En förebild för mig är en person som vågar ta upp tabuämnen, som pornografi, ensamhet och utanförskap och framställa detta som något helt naturligt. Det är något som Fonda verkligen skriver om i sin biografi. Jackson är också en stor förebild för mig just därför han vågade ge uttryck för sin enorma ensamhet och utanförskap som han kände. Varken han eller Fonda var/är perfekta människor och gjorde mycket saker som var mindre bra i folks ögonen, men det visar också på att dessa människor också bara var/är människor.
Fonda skriver mycket om ämnet sex och kvinnors kön. Något jag tycker mycket om, alltså att hon pratar öppet om det och att det borde få vara helt öppet även för kvinnor att kunna få känna njutning i pornografi. Man får tänka på att denna kvinnan är äldre min egen mamma och är uppväxt under den tiden då det var typ otänkbart att en kvinna skulle kunna känna njutning när hon hade sex. Hur kan då detta gå ihop med mig? Jag som nästan vägrar ta i någon av det andra könet? Ja, jag skulle inte vilja säga att jag kör med dubbelmoral när jag å ena sidan ”viker ut mig” (som många av er läsare tycker att jag gör) och å andra sidan inte vill närma mig en man på det sättet för jag blir säkert på att den personen skulle komma att bli min partner. Man kan väl mer se det som att jag är noga med att skydda mig själv och inte längre göra mig mer så sårbar som jag var innan. Framför en kamera har jag kontroll på ett sätt som jag inte kan känna i sänghalmen om jag säger så. Där bestämmer bara jag hur jag ska göra saker och ting, hur lamporna ska lysa, vad sminkören ska göra för uppsättningar med mera. Bara jag bestämmer och jag behöver praktiskt taget inte anpassa mig till någon. Det låter hemskt, men jag har en mycket bra relation till de fotografer som plåtat mig och jag är mycket noga med att inte försöka trampa någon på tårna, så som andra har trampat och hoppat på mig genom tiderna.
Jag älskar min mamma över allt annat på denna jorden och jag skulle aldrig vilja byta ut henne och har för den delen svårt att föreställa mig ett liv utan henne. Jag är fortfarande så beroende av henne (på ett bra sätt nu) även fast vi har våra bråk. Men när jag får barn skulle jag välja att uppfostra mina barn på ett annorlunda sätt. Jag känner för den delen inte att jag har blivit felaktigt uppfostrad tvärtom för det är mycket jag kommer att ta efter mina föräldrar. Men många av mina tankar kring hur jag skulle vilja uppfostra mina barn är tankar jag finner hos Fonda vilket gör att jag inte känner mig ensam om de tankarna och ideérna som jag ofta annars gör bland vänner..
Nu ska jag hoppa in i duschen och fixa iordning mig. Huden varken ser eller känns bra, det kryper i hela skinnet och jag känner mig torr som en snusdosa.
/puss!









- Jag lever för tillfället på hostmedicin och allergitabletter
Halloj!
Då är jag hemma från min powerwalk in till den lilla lilla stan. Jag hittade vad jag sökte efter och däribland ett par riktigt riktigt ful-fula tant-tofflor. Ja, dom är så fula att dom nästan bara nästan, är snygga. Men eftersom att jag bara ska ha dem på jobbet bryr jag mig inte om hur de ser ut, huvudsaken är att dom är sköna för fötterna - nu när jag äntligen fått ordning på dem.
Jag plockade också på mig hostmedicin och shampoo/balsam. Så nu ska jag väl klara mig ganska länge.
Resten av dagen blir till att bara njuta av solen och slappa. För imorgonkväll går jag mitt första bredvidpass på jobbet och känner jag mig själv rätt kommer det att ta ett tag att komma in i rutinerna igen. Men det ska bli kul, jag är glad att jag har ett jobb och en chef som uppskattar mig så mycket att hon ringer och erbjuder mig jobb!
Hoppas ni får en bra fortsatt dag!
/Puss Puss!









Halloj,
Väskan är packad och lägenheten är nästan färdigstädad. Mina föräldrar ska ju hit upp antagligen, vid närmare eftertanke så vet jag ärligt talat inte när dom kommer att åka upp. Det är så mycket fram och tillbaka. Fast det är det ju för mig med.
Midsommar är fortfarnade inte bokad. Öland och Halmstad är det städer det pratas om men vilket det blir har vi ännu inte listat ut. Vi har lite olika åsikter om hur man kan fira midsommar. Några vill sitta i ett hus och bara mysa medans jag gärna vill åka in till stan och känna på utelivet. Men som sagt jag återkommer om besked!
Resan hem verkar bli ganska lugn. Jag tar ju med mig datorn hem (of course) så jag kan ju sitta på bussen hem och titta på film. Så förhoppningsvis kan jag slå ihjäl tiden med film. Jag har också köpt en stor förpackning med nyponsoppa, engelskt godis och bananer.
Det kommer inte hända så mycket annat intressant idag. Men vi hörs imorgon när jag är installerad "hemma" hos päronen som också ska bli mitt hem för tre månader.
/Puss puss!


Hellu..
Så var kvällen här och jag har så gott jag kan läst in mig på uppsatserna imorgon. Men motivationen ligger på noll tyvärr, så jag har väl inte läst så ögonen blöder direkt.
Det börjar brinna i knutarna lite här och där känner jag. Danmarksresan som jag sedan jag en lång tid tillbaka har sett framemot blir antagligen inte av. Det är ingen mer än jag som är motiverad att leta hotell, priser osv. Idag fick jag ett mail, där en i gänget hellre ville stanna i Sverige och campa. Inget fel i det, men jag har aldrig varit något för att campa. Sorry no can do! Jag vill ha ett hotell med ett glas champange i ena handen och en näve jordgubbar i andra. Lite mer glamour med andra ord.
Så just nu vet jag inte alls vad jag ska ha för back upplan. Jag har lite funderingar på att boka in mig själv på ett spa eller likande. Det är väl bara det att jag inte har lärt mig att umgås med mig själv så mycket att jag skulle trivas att sitta och mumsa på jordgubbar och champange på egen hand. Men jag har sagt att de som vill hitta på ngt får höra av sig snarast och kontakten kommer att bli via mail eftersom att jag sticker på torsdag. Men jag tänker då inte dra i några trådar längre, utan de får andra göra om de ska med. Jävligt trist! Men är jag förvånad? Nej, inte direkt.
Jag pratade med päronen och önskade dom "lycklig resa" då dom (lyckostarna) drar till Italien imorgon. Pappa förde över lite pengar eftersom att jag fortfarande inte fått mina skattepengar. Så imorgon ska min "skolavslutning" firas med först en god lunch och sedan på kvällen blir det kebab-spett och Tsasiki med Ms S, eftersom att mina grannar naturligtvis inte (heller) har hört av sig.
Tillsist hade jag en tjej som skulle hjälpa mig med make-up/hår när jag ska plåta mig om några veckor. Henne fick jag också säga till att ville hon hjälpa till fick hon ge mig svar senast imorgon.
Fan vad jag avskyr att leka mamma till alla människor. Jag ska hur somhelst inte låta min midsommar + semester gå åt helvete, den saken är klar!

Du är i alla fall ett säkert kort, för dig vet jag i alla fall vart jag har - för du kan bara vara i graven och i himlen.





Hellu!
Idag är det inte strålande solsken direkt utan mera molnigt, här i Norrköping - det går rykten om att det ska bli regn och med min bestående huvudvärk så kanske det stämmer.
Jag var i alla fall och tränade trots att jag fick lite sömn i natt dels på grund av att jag sovit hela dagen igår och att det var varmt och kvavt att jag hade svårt att andas.
Idag har jag tvättat lite - dock inte i tvättstugan utan handtvätt och nu ska jag försöka sätta mig med skolarbete. Det allra sista innan sommarlovet. Jag har i alla fall packat väskan och är nästan klar. Men skolan lockar inte för fem öre men det är bara att bita tag i eländet - snart är det ju över. Imorgon ska vi träffas gruppen för att diskutera en skoluppgift men det är bara på morgonen.
Jag ska ju som sagt försöka klämma in en grillkväll och en lunch denna veckan så jag hoppas att pengarna kommer in på kontot, då alla är panka och förargligt väntar på skattepengarna. Det blir en bra avslutning för mig. Jag funderar på att åka ganska sent på torsdagen eftersom att jag ändå är ledig dagen efter. Mer spännande ska bli och se ifall mami och papi kommer iväg på sin Italienresa på onsdag, eftersom att det nu är flygstrejk på alla flygplatserna i hela sverige..
/Puss puss!





Jag har aldrig hängt med i vare sig mode eller kändisskapet. Jag är en sådan person som hellre väljer ut några kändisar som jag fokuserar mig på. Vilka det är behöver jag nog inte nämna. Det gäller svenska som utländska. Samma gäller bloggerskor, men att Kissie skulle bli ett sådant varumärke hade jag inte en blekaste aning om? Jag har nu suttit och faktiskt läst igenom X antal inlägg på hennes blogg, för att skapa mig en uppfattning om vem hon är.
Jag tycker väl inget speciellt om henne men att hon lockar unga tjejer som trängs vid bordet för att få hennes autograf har jag svårt att förstå. Så som jag uppfattar hennes blogg handlar det mesta om outfit, middagar, fester och om hur hon besväras över att bli smygfotograferad men jag tror aldrig jag har sett ett enda inlägg där hon liksom filosoferar lite över livet. Det är där jag inte kan förstå hur så många kan dras till henne?
Nu vill jag bara först påpeka att jag inte tycker illa om henne utan jag diskuterar mest, hur man kan vara så besatt (som många tjejer verkar vara) över någon som (jag får uppfattningen av) bara pratar om ja, mode,fester,kändisar? Om jag ska jämföra med en annan kändis – Natacha Peyre så måste jag ändå säga att jag hellre läser hennes blogg än Kissie, tyvärr. Natacha har ganska många filosofiska inlägg som roar mig, där man får se henne lite från ”insidan” liksom. Därför får jag mer ut av Natachas blogg är Kissies. Men...smaken är som baken delad! Det verkar i alla fall gå bra för båda kändis-brudarna och det är väl ändå huvudsaken..eller?

Natacha Peyre

"Kissie" aka Alexandra Nilsson





För barn 0-7 år 150:-/dag. Skidhyran är all inclusive, dvs fritt byte av alpint, längd etc. Rättviksbacken vid Siljan i hjärtat av Dalarna
rattviksbacken.seBarnvagn Bebetto Fabio Retro Style Stilfull – elegant – klassisk modell.
www.maxinet.seHär hittar du en Duo tvillingbarnvagn för mindre än halva normalpriset!
www.maxinet.se